På tvåårsdagen av den egyptiska revolutionen (25.1) hävdade Sydsvenskan på ledarplats att utvecklingen har gått "Från Mubarak till Mursolini". Dagen före (24.1) förhånades påhittade Palestinavänner som påstods sörja över det israeliska valresultatet, eftersom de påstods ha hoppats på ett entydigt jättekliv högerut, för att få egna fördomar om det israeliska samhällets förfall bekräftade.
Palestinavänner som önskar sina palestinska vänner ännu mer förtryck än de redan är utsatta för genom Israels ockupationspolitik, är en produkt av Sydsvenskans fantasi. Samtidigt tycks Sydsvenskan önska att Egyptens demokratiseringsförsök ska misslyckas - kanske för att få egna fördomar om arabers inneboende antidemokratiska egenskaper bekräftade.
Sydsvenskan kunde lära av DN som under rubriken "Mursis två ansikten" (25.1) gav en rimlig bild av de komplicerade maktkamperna i Egypten och summerade: "Omvärlden har all anledning att fortsätta applådera den demokratiska utvecklingen".
Egypten befinner sig i en djup kris. Men landet har för första gången i sin historia en demokratiskt vald president. Samtidigt har religiösa fanatiker börjat vädra morgonluft. Nästa steg i den långa marschen till demokrati blir ett nytt parlamentsval. Folkrörelserna från Tahrir är åter på plats. Flera större sekulära oppositionspartier har lyckats samordna sig.
Om Egyptens demokratisering lyckas blir det förstås knepigt för Sydsvenskan som kommer att få se att Egypten inte alls blir en Mursolinistat, utan en arabisk demokrati. Israel får då svårt att förmå världen att godta en alltmer apartheidliknande ockupationspolitik med argumentet att Israel är Mellanösterns enda demokrati. Seriösa fredsvänner förhånar inte Egypten utan håller tummarna för att demokratiseringen ska lyckas.
Per Gahrton
författare till boken Egyptens triangeldrama och ordförande i den gröna tankesmedjan Cogito
SVAR:
Att oliktänkare trakasseras, att det fortfarande är ett brott att förolämpa presidenten, att Muhammad Mursi uttalat sig antisemitiskt, att många kvinnor ser på islamismen med stor - och berättigad - oro tycker Garthon inte ska nämnas. Missförhållanden ska inte påtalas.
En inställning som är lika olustig som obegriplig.
Är inte Egypten värt demokrati på riktigt? Sydsvenskan anser sig inte ha facit på hand när det gäller utvecklingen i Egypten. De senaste dagarnas tilltagande kaos med våldsamma upplopp och tiotals dödade ger dessvärre ingen anledning till optimism.
Men när Gahrton mer än antyder att Sydsvenskan drivs av rasism, vill ha "fördomar om arabers inneboende antidemokratiska egenskaper bekräftade" och av denna anledning hoppas att Egyptens demokratirörelse ska misslyckas känns vidare diskussion meningslös.
Så förgrovas och fördummas en debatt.
Heidi Avellan
chef för ledarredaktionen