Tårarna i Turin gjorde honom världsberömd. Den engelska fotbollsstjärnan Paul Gascoigne blev ”Gazza” med alla efter VM i fotboll i Italien 1990. I semifinalen mellan England och Västtyskland fick han sitt andra gula kort som innebar att han skulle missa en eventuell final. Han bröt samman och grät okontrollerat. Det gjorde han också häromveckan – men av en helt annan anledning.
Nyligen lade tabloiden The Sun ut en video som visar en uppenbart sjuk Gascoigne vid ett välgörenhetsframträdande. Han skakar, sluddrar – och gråter.
Det kändes som ett knytnävsslag i magen.
Jag intervjuade Paul Gascoigne vid flera tillfällen under 1990-talet. Det var alltid underhållande och lite nervöst – man visste aldrig vad som kunde hända. Han älskar "practical jokes": under sin karriär bokade han solarietider till svarta lagkamrater och spetsade landslagets förbundskapten Bobby Robsons apelsinjuice med vodka före en match. Mig lurade han nästan att stiga in genom dörren till duschen full av nakna Spursspelare – under förevändning att vi skulle göra intervjun i rummet bakom dörren.
Men i åratal har Paul Gascoigne, 45, också kämpat mot depression, alkoholism, bulimi, panikångest och tvångssyndrom. I den flerfaldigt prisbelönta ”Gazza – My Story” (2004), som han skrev tillsammans med Hunter Davies, berättade han brutalt ärligt om sitt liv, ett liv som har levts i mediernas sökljus.
Nu befinner sig Paul Gascoigne på en rehabklinik i Arizona, USA, där han har behandlats tidigare. Vänner till honom – bland andra fotbollskollegerna Gary Lineker och Alan Shearer – betalar för Gascoignes vård. Det första dygnet var han så illa däran att han fick föras till sjukhus och vårdas på intensiven.
The Suns obehagliga frossande i människors olycka är inget nytt, ändå blev jag chockad över hur de utnyttjade situationen. Inte bara genom de obehagliga videor de publicerade. Snabbt knöt de också kända fotbollsspelare till sig och drog igång en ”Rädda Gazza”– insamling. Visst, Paul Gascoigne behöver hjälp att finansiera sin behandling. Men att somliga fotbollsspelare, som Chelseas John Terry, passar på att skylta med sina namn i The Sun när de hjälper en gammal kompis känns bara obehagligt.
Inom brittisk fotboll har man länge varit analfabeter när det gäller att ta hand om fotbollsspelare med problem, men medvetenheten lär vara något bättre nuförtiden. Man undrar om det hade gått bättre för Paul Gascoigne om han fått den hjälp han behövde på ett tidigare stadium?
I matchen mellan hans tidigare klubbar Tottenham Hotspur och Newcastle United, som spelades några dagar efter att han lagts in, började hela publiken applådera i den åttonde minuten.
”Gazza” hade nummer 8 under sin tid i Londonklubben.