D et var i oktober i fjol, lagom till höstlovet, som barnkulturhuset Palatset slog upp sina portar på vid gavel i Stockholm. Ett åtta våningar (!) högt hus för alla mellan sex och arton år som var det minsta lilla nyfikna på film, dans, spel, musik, konst, teater, böcker, design och olika korsningar av dessa. Man fick betala en entréavgift och sen stanna så länge man ville. Allt som pågick på de olika våningsplanen – kurser, filmer, verkstäder, föreställningar och experiment – var öppet för alla. Man fick hjälp och inspiration av vuxna yrkesverksamma om man ville, eller ro att skapa själv. På sikt skulle man kunna åka hit på klassresa också, det skulle finnas möjligheter för grupper att övernatta om man bokade i förväg.
Låter det för bra för att vara sant?
Det var det inte, inte själva idén.
Men få hann ändå besöka Palatset, för någonting på väg från dröm till verklighet gick fel, och ynka tre månader efter invigningen gick projektet i konkurs. Barnkulturhuset stängde sina portar igen och inventarierna såldes på Tradera. Fastigheten gick över till att hysa något annat – för vuxna – och efter en kort, bråkig period i medierna blev det tyst.
Tyst som i graven skulle jag vilja säga. Och associera till 1628 och regalskeppet Wasa, som också var en nationell satsning och angelägenhet som lika fullkomligt gick i stöpet vid premiären. Det snickrades på det där skeppet i en evighet och så sjönk det på självaste jungfrufärden. Jag tänker att det var samma förtvivlan som la sig över alla inblandade på alla nivåer där, från Gustav II Adolf till den yngsta åskådare på kajen, som idag lagt sig över alla som på något sätt var inblandade i Palatset. När en dröm försvinner ned i ett svart hav får man lätt känslor av maktlöshet, tvivel och besvikelse på gränsen till utmattning.
Kvar efteråt finns bara tystnad. Dagar. Årstider. Barn. Och när det gäller Palatset – alla de människor som delade visionen, de är tysta av sorg idag men de finns ännu kvar, och med dem finns drömmen. Det var inte idén det var fel på.
Jag tänker att vi kan ta ungarna till Wasamuseet på höstlovet i år. Inte för att det är lika kul, inte för att säga att vi ska göra museum av Palatset om 333 år, men för att göra någonting. Wasamuseet är riktigt bra dessutom. Skeppet sjönk men blev ett av Skandinaviens mest besökta museum med över en miljon besökare om året. I den stora entréhallen blandas ofta japanska med tyska, spanska med hindi.
Visa Wasaskeppet för ungarna, ta ett snack om drömmar, och påminn dem om att bara den som vågar misslyckas stort kan lyckas stort.