De kommuner som tar emot många flyktingar ska få mer pengar av staten.
↧
Vill höja ersättning för flyktingar
↧
Stor inom svensk segling
Havskappseglaren Magnus ”Mange” Olsson har avlidit på Lanzarote i sviterna efter en stroke. Han blev 64 år.
Magnus Olsson var en av svensk seglings mest rutinerade och respekterade seglare. Han blev känd världen över inte minst för sina sex starter i jordenruntseglingen Whitbread/Ocean Race.
”Mange var den mest fantastiska person jag någonsin har träffat, en av mina allra bästa vänner, och en av de största seglarna genom tiderna”, säger Richard Brisius, chef för Team SCA som Olsson jobbade för, i ett pressmeddelande.
”Han var en helt unik man som likt ingen annan alltid gav energi, humor och kärlek till alla runt omkring sig. Våra tankar är i första hand hos hans familj vid denna mycket sorgliga tidpunkt. ”
Magnus Olsson befann sig på Lanzarote för att träna besättningen på den svenska Ocean Race-satsningen SCA. Svenskbåten ska ha kvinnlig besättning i tävlingen som startar hösten 2014. Han var engagerad som coach, tränare och mentor av SCA.
”Han har inspirerat vår kvinnliga besättning, många andra seglare, både unga och gamla, och alla oss som hade möjlighet att träffa och lära känna honom. Magnus kommer att bli djupt saknad runtom i världen, säger Jan Johansson, vd och koncernchef på SCA.
Magnus Olssons liv gick i seglingens tecken. Bromma-bon lärde sig segla på Mälaren som barn, fick sina första tävlingsframgångar med en västkustklubb och hann med tre SM-titlar i 505 runt 1970 innan havskappseglingen tog över. En annan seglingslegend, Pelle Petterson, övertalade honom att vara med på båten Sverige i America’s Cup 1976.
Han deltog i Whitbread/Ocean Race första gången 1984–1985. Den största triumfen kom 1997–1998 då han var med på EF Language, den enda svenska båt som vunnit tävlingen. Under Olssons sista Ocean Race, 2008–2009, fyllde han 60 år och var skeppare på Ericsson 3, som vann den längsta etappens i tävlingens historia, 12 300 sjömil som seglades på drygt 40 dygn.
↧
↧
Hans affär blev en träffpunkt i byn
Gösta Vilhelmsson, 82 år, Torna Hällestad, har avlidit. Hans närmaste är sönerna Magnus, Per och Niclas med familjer.
När Gösta Vilhelmsson flyttade till Torna Hällestad 1969 blev hans affär centrum i byn.
Gösta föddes 1930 i Äsphult på ett mindre lantbruk och flyttade under uppväxten till Önnestad. Efter folkskolan utbildade han sig till elektriker och gifte sig 1957 med Margareta.
Efter 1959 övertog han en affär i Sösdala och kände då att det var det här han ville göra. Han och Margareta började i Dalby med en kiosk som låg där Dalby centrum nu ligger, innan de övertog affären på Lundavägen som senast hette Matöppet.
I Torna Hällestad övertog han först Anderssons affär på hörnet av Tvedöravägen. 1972 köpte han fastigheten vid Torget, renoverade den tillsammans med Margareta och öppnade den nya affären 1977.
De hade vid det laget tre söner, Magnus, Per och Niclas, som sedan gick med i scouterna, liksom Gösta hade gjort som barn i Önnestad. När kåren kom in i en kris 1973 hoppade Gösta in som scoutledare och fick verksamheten på fötter igen. Han fortsatte att verka även på distriktsnivå.
Han stödde också idrottsföreningen i Torna Hällestad och bekostade tryckningen av den lokala nyhetsskriften Torna Hällestads Veckoblad, författad av Kaj Wirenbook.
Med energiskt arbete och seg envishet drev han affären tillsammans med hustrun Margareta till hennes död för fem år sedan. Sonen Magnus tog över som butikschef 1994. Tillsammans kämpade Gösta och Magnus på tills ekonomin inte längre tillät det och affären fick stängas strax före jul 2012.
De stora butikskedjorna som växt upp i Lunds omnejd blev i längden alltför svåra konkurrenter. In i det sista försökte Gösta och Magnus hitta nya lösningar för att hålla affären flytande.
Kanske får man nu inse att det är svårt att få tillbaka en affär som hade en manuell köttdisk där man satsade på hög kvalitet, där man kunde få smörgåstårtor och delikatessfat och där man ständigt lyssnade på kunderna för att kunna hålla ett så adekvat sortiment som möjligt. Dessutom var det en träffpunkt: alla kände alla och hos Villes fick man reda på nyheterna i byn.
Heddi Böckman
↧
Världsmästaren i boxning tar i med hårdhandskarna
Världens bästa damboxare laddar för fullt inför den 14 juni. Då hoppas Frida Wallberg fira dubbelt – ett lyckosamt försvar av VM-titeln, och 30-årsdagen i efterskott.
↧
En aubergineröra det svänger om
Mejeriet, Lund, 21.4.
↧
↧
XXXXX
Lunds kommun kommer att gå 31 miljoner kronor minus i år, enligt kommunens färska utfallsprognos. Det är något bättre än budgeterat.
↧
Svag vinstökning för SEB
Bankkoncernen SEB redovisar en rörelsevinst på 3 717 miljoner kronor för första kvartalet 2013. Det kan jämföras med vinsten på 3 650 miljoner kronor motsvarande period 2012.
↧
Swedbanks bättre än väntat
Bankkoncernen Swedbank redovisar en rörelsevinst på 4 894 miljoner kronor för första kvartalet 2013. Det kan jämföras med rörelsevinsten på 4 801 miljoner kronor motsvarande period 2012.
↧
Polisanmäler två medarbetare
Två tulltjänstemän i Skåne misstänks för att ha framställt illegala substanser under arbetstid.
Tullverket har gjort en polisanmälan om tjänstefel alternativt grovt tjänstefel, skriver Helsingborgs Dagblad.
Tullverket har gjort en polisanmälan om tjänstefel alternativt grovt tjänstefel, skriver Helsingborgs Dagblad.
↧
↧
TV: MFF:s Robin Olsen håller tätt
↧
Thelin fixade derbyseger
Petter Thelin stod för ett lyckat inhopp när han i går sänkte Trelleborgs FF på Vångavallen.
– Det var fantastiskt. Jag känner en stor glädje, sa segerskytten.
– Det var fantastiskt. Jag känner en stor glädje, sa segerskytten.
↧
Låt inte sparandet hota jobben
Svenskarna är alltmer missnöjda med a-kassan, visar nya siffror från SOM-institutet.
Svenskarna sparar alltmer på vanliga bankkonton, visar nya siffror från Statistiska centralbyrån.
Regeringen borde begrunda det möjliga sambandet mellan trenderna.
Hushållen har nu över 1 000 miljarder kronor på sina sparkonton – en historiskt hög nivå. Ökningen har bland annat skett på bekostnad av sparande i aktiefonder, som enbart ökar till följd av det obligatoriska pensionssparandet i PPM-fonder.
Trenden med mer på sparkontot, som varit tydlig under det senaste decenniet, är inte förvånande. Det har varit oroliga tider med tvära konjunkturkast, återkommande börsras och osäkert läge på arbetsmarknaden. Och regeringen spår nu att det kan ta åratal innan konjunkturen vänder. Då lockas förstås färre att ha sin buffert i aktier, vars värde kan urholkas av samma trender som får jobb att försvinna.
I grunden är sparandet utmärkt. Ett ordentligt sparkapital ökar den enskildes frihet, som tidigare finansministern Anne Wibble (FP) försökte understryka en gång. Men hennes uttalande – om att ”alla svenskar borde ha en årslön på banken” – väckte upprörda känslor. För otaliga svenskar går ett sådant sparmål helt enkelt inte att nå.
Enligt en undersökning från Demoskop skulle mer än en fjärdedel av befolkningen klara sig i högst sex veckor om deras vanliga inkomst försvann. Det visar på behovet av en gedigen arbetslöshetsförsäkring, vilket a-kassan knappast är idag.
Dels är ersättningstaket för lågt – i fullt normala inkomstlägen kan inkomsten halveras för den som mister sitt jobb.
Dels är det för få som omfattas av a-kassan – den borde bli obligatorisk.
Tre av fyra regeringspartier trycker på för det senare. Moderaterna, som håller emot, borde ompröva sin hållning. Särskilt som det finns risk för en ond cirkel:
Sparar svenskarna ännu mer – för att klara försörjningen vid arbetslöshet – kan konsumtionen minska så mycket att jobb försvinner.
↧
MP-bitarna passar bäst mitt i pusslet
Miljöpartiet vill driva ”en ny arbetslinje” för att få bukt med den höga ungdomsarbetslösheten.
Men språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson håller öppet för vem de vill göra det tillsammans med.
I går presenterade MP sin skuggbudget med den nya arbetslinjen. Termen är snodd från den borgerliga alliansen. Och en genomgång av förslagen visar att de gröna tagit ett steg närmare regeringen.
Inför valen 2006 och 2010 var Miljöpartiet en självklar del av det rödgröna alternativet.
Men i fjor gjorde MP upp med alliansen om migrationspolitiken, vilket lett till ökad arbetskraftsinvandring och vård och skola till papperslösa. De gröna har också en överenskommelse med regeringspartierna om etableringsrätt för friskolor.
I skuggbudgeten som ekonomisk-politiske talesmannen Per Bolund lade fram på en pressträff i går tar MP ett stort kliv mot alliansen också i arbetsmarknadspolitiken.
Partiet stödjer nu en av regeringens viktigaste reformer: den halverade arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga under 26 år.
Tidigare har S, V och MP varit överens om att den ska rivas upp: Reformen kostar staten femton miljarder kronor om året. Och oppositionen har raljerat friskt över att pengarna gått till McDonald’s och andra företag som redan har många unga i personalen – utan att det skapas nya jobb.
Nu kovänder MP.
”Företagen har hunnit vänja sig. En höjning skulle kunna leda till uppsägningar. Det vill vi inte riskera”, sade Bolund.
I retoriken tar de rödgröna avstånd från regeringen och hävdar att Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs jobbpolitik har misslyckats. Men de konkreta förslagen lutar både åt höger och vänster:
Ett nytt tungt MP-förslag är att inrätta lokala ”startcentraler” som ska drivas av kommuner och Arbetsförmedlingen tillsammans. Via dessa center ska unga arbetslösa slussas ut till utbildning och arbete. Reformen kostar staten tre miljarder kronor. Förslaget ligger närmare S än M.
Mer pengar till vård, skola och omsorg för att öka bemanning och kvalitet. Det här är rödgrön politik.
Fem miljarder kronor till nya karriärtjänster för lärare. FP-ledaren Jan Björklund har redan föreslagit detta, fast bara hälften så mycket pengar.
Jobbskatteavdraget trappas av (skatten höjs) för personer som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden. Identiskt med vad S-ledaren Stefan Löfven talar om.
Sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare. Ligger mer i linje med allianspartierna än med S och V.
Arbetsgivarens ansvar för andra sjuklöneveckan avskaffas. Detta vill S, men också Centern och Kristdemokraterna. Men M säger nej.
Moderaterna försummar inga chanser att peta i sprickan mellan MP och S. Så här kommenterade Anna Kinberg Batra (M), finansutskottets ordförande, i går MP:s skuggbudget: ”Den största nyheten är att avstånden mellan de rödgröna oppositionspartierna ökar.”
Inför valet 2014 kommer de rödgröna inte att gå fram med något gemensamt valmanifest.
Just nu tycks Miljöpartiet befinna sig någonstans mitt emellan de traditionella politiska blocken.
↧
↧
Mer bra ondska än dålig
Jag tillhör dem som girigt kastar mig över och slukar varje bok signerad Elizabeth George. Jag gillar hennes mix av socialrealism, kriminalitet, mild samhällskritik och ren underhållning. Jag är genuint engagerad i både Thomas Lynleys och Barbara Havers med- och motgångar.
Det är alltså med stor förväntan jag ger mig i kast med den senaste boken som bär hennes namn, ”Av två onda ting”. George fungerar här som redaktör för 24 noveller, skrivna av lika många kvinnliga författare. De har fått i uppdrag att skriva texter som kretsar kring två dödssynder, vällust och girighet. Det känns ju föga originellt – är inte just vällust och girighet utgångspunkten i lejonparten av deckare, vid sidan av hämnd? Det är lite som att be en knippe författare skriva romantiska noveller med utgångspunkt i ”kärlek med förhinder”. Knappast nyskapande.
George bidrar själv med en text, ”Begäret efter Jenny, den uppochnervända” som mycket riktigt frossar i både vällust och girighet (och de vällustiga och giriga blir bestraffade som sig bör). Det är en blek berättelse som saknar de ingredienser jag annars uppskattar hos George – den starkt samtida känslan, skildringen av det engelska klassamhället. Georges egen text är alltså inte den största behållningen i samlingen.
Istället fastnar jag för den genuint ruskiga ”Mejlmannen” av Kristine Kathryn Rusch, Gillian Linscotts förvecklingsdrama ”Så det räcker över vintern”, den finurliga ”Guldfeber” av Dana Stabenow och Wendy Hornsbys märkliga berättelse om Jack Londons död, ”Violinisten”. Fem av novellerna är skrivna av hittills opublicerade författare som håller genomgående hög kvalitet, exempelvis ”Den skenande kamelen” av Barbara Fryer.
Som alltid med antologier är det en smula ojämnt, men höjdpunkterna är fler än bottennappen. Det är underhållande utan att ställa några större krav på läsaren – själv har jag haft ”Av två onda ting” som ledsagare genom årtiondets värsta influensa och lyckats hantera både intrigerna och spänningen trots febertoppar (en del av texterna har nog vunnit på att läsas i feberdimma). Antologin fungerar dessutom som en fin introduktion till nya kriminella bekantskaper. För den som, i likhet med mig, har ledsnat på mord på Gotland, i Linköping och Fjällbacka erbjudes här rikliga alternativ.
↧
Ord och inga visor
”Kom igen, Håkan. Det är över för oss. Du var ju sångaren som bröt med den ironiska generationen, som jämt skulle vara så Ärlig. Så berätta sanningen nu. Ge mig en enda refräng om hur det är att köpa fyrarummare och sommarställe, hur det är att stå där och tanka sin pappakombi och vara medelålders familjeförsörjare.”
Så skrev Jens Liljestrand om Håkan Hellström i Expressen och startade vad som nu ser ut att bli en följetong på kultur- och nöjessidorna. Svar på tal kom tämligen snabbt från Sara Martinsson (SVT Debatt), Malena Rydell (Expressen) och Johan Lindqvist (GP).
Oavsett vad debatten om Hellström kan tänkas landa i, är det både intressant och talande att diskussionen om musik våren 2013 så tydligt enbart handlar om textlighet. Musiken i sig är ju sedan länge bortskalad från det mesta av musikkritiken.
När Göran Greider nyligen hyllades för sin budskapsfokuserade recension av The Knife (Aftonbladet 11.4), såg många hans text som en nytändning för musikkritiken. Men i själva verket var den nog bara en fullt naturlig konsekvens av en kulturvärld som sakta men säkert håller på att förlora sitt språk för toner och ljud. Att det kommer att få konsekvenser för vilken sorts musik som blir omskriven är ganska självklart.
↧
Välkommen till förorten
Förortshat. Ordfront.
Johanna Langhorsts reportagebok om Stockholmsförorten Tensta innehåller skarpa fynd men oskarpa begrepp, skriver David Wästerfors.
Johanna Langhorsts reportagebok om Stockholmsförorten Tensta innehåller skarpa fynd men oskarpa begrepp, skriver David Wästerfors.
↧
Drömmer om att jobba på lyxkryssare
Han känner sig nästan mer trygg på havet än på land. Dennis Holmgren Wänberg går sjöfartslinjen på Öckerö gymnasium och drömmer om att jobba på en lyxkryssare i Karibien.
↧
↧
Kreativ pedagog satte miljö på schemat
Sven-Anders Björse, 82 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Ulla och barnen Jonatan och Gisela med familjer.
Sven-Anders Björse utnämndes 1970 till lektor i biologi vid Katedralskolan i Lund, en tjänst som han efter tillträdet upprätthöll fram till sin pensionering 1996.
Sven-Anders visade fram till pensionsdagen ett brinnande engagemang för undervisningen. Han stod för en närmast dramaturgisk pedagogik som inte lämnade någon oberörd. I diskussioner kring ”Vad är liv?” kunde han låta helt oväntade saker inträffa i klassrummet. Många bilder och liknelser berättades med stor inlevelse, för att öka förståelsen.
Men hans signum var en konkret biologiundervisning, såsom bananflugeodlingar och dissektioner av spädgrisar, grodor och torskhjärnor. Många exempel i undervisningen härrörde från praktiskt kunnande som bonde i Björsamåla, den gård i södra Småland där han föddes och växte upp, och som under hela hans vuxna liv blev hans andra hem. Där hämtade han inspiration och inte minst mycket material såsom växter, grodor, döda lamm och fårtestiklar.
Det laborativt inriktade ämnet miljövårdsteknik, som växte fram under slutet av 1970-talet – och vars kursplan Sven-Anders tillsammans med ytterligare en person i landet hade uppdraget att utforma – blev hans hjärtebarn. Katedralskolan blev nationellt ledande i utvecklingen av detta tillvalsämne på den naturvetenskapliga linjen. Många exkursioner genomfördes i ur och skur med provtagningar i fält. Sven-Anders tvekade aldrig att på dessa exkursioner övernatta under primitiva förhållanden med kollegor och elever.
1990 tog Sven-Anders initiativ till kontakt med en gymnasieskola i Lettland, Engures Vidusskola. Kontakten utvecklades snabbt till en omfattande samverkan på flera plan och var under flera år till gagn för såväl den lettiska skolan som för Katedralskolan. Organiserandet och genomförandet av denna samverkan leddes av Sven-Anders.
Vi som var kollegor till Sven-Anders och som – medvetet eller omedvetet – fick inspiration i vår lärargärning av honom, minns med tacksamhet tiden då vi arbetade tillsammans på Katedralskolan.
Magnus Helldén
Örjan Paulin
↧
Klockrena toner från himmelen
Av alla musikanter på Köpenhamns gågata Strøget finns det garanterat ingen som spelar högre än Hans Ole Thers.
Eller mer klockrent.
Fyrtio meter upp i Helligaandskirkens torn går han varje dag loss på ett av Europas största klockspel. Och njuter.
Eller mer klockrent.
Fyrtio meter upp i Helligaandskirkens torn går han varje dag loss på ett av Europas största klockspel. Och njuter.
↧
Spelade doktor Freedman i MASH
Skådespelaren Allan Arbus är död, skriver Los Angeles Times. Han blev 95 år. Allan Arbus är mest känd för sin roll som psykiatern Sidney Freedman i tv-serien ”MASH”, en karaktär han spelade så övertygande att kollegorna trodde att han var expert på området, enligt L A Times.
Allan Arbus var under en tid gift med fotografen Diane Arbus. Hon fick sin första kamera av honom och de hade båda ett stort intresse för fotografi.
Allan Arbus avled av hjärtsvikt i sitt hem i Los Angeles.
↧