Advokaten Leif Björnberg, Ystad, har avlidit i en ålder av 79 år. Hans närmaste är mångåriga särbon Maj-Britt Melin, döttrarna Nina och Anna-Maria med familjer samt syskonen Lena och Staffan.
Leif Björnberg var född 1933 i Ystad och tog studenten 1952 på läroverket i Ystad. Efter militärtjänstgöring på bland annat Armémuseum i Stockholm började han studera juridik i Lund. Under studieåren engagerade han sig i studentlivet och blev kurator i Sydskånska nationen 1957, samma år som nationen invigde sitt nya nationshus på Tornavägen i Lund.
Sin tingstjänstgöring gjorde han i hemstaden och började därefter sin långa juristkarriär i pappans advokatbyrå som senare döptes om till Björnunger Advokatbyrå. Han kopplades tidigt in i ledningen av familjeföretaget Ystads Allehanda och valdes 1978 till styrelsens ordförande. Han ledde i den befattningen förhandlingarna i samband med samgåendet med Trelleborgs Allehanda och samarbetet med Sydsvenska Dagbladet. 1997 såldes tidningen via Sydsvenskan till Bonnierkoncernen. I dag ägs YA av Gota Media.
I hemstaden representerade han under en period Folkpartiet i kommunstyrelsen och var mångårig revisor i partiets lokalavdelning. Han upprätthöll under flera år uppdraget som notarius publicus i Ystad och rätten att vara borgerlig vigselförrättare.
Som sekreterare i Ystads Köpmannaförening fick han delta i flera debatter om bland annat aktuella trafikfrågor. Han blev tidigt medlem i Sällskapet VV och var dess ordförande i tio år. Han avgick därifrån i år. I Knutsgillet hedrades han för 50 års medlemskap med gulduvan.
Opera och klassisk musik låg honom varmt om hjärtat och han var vice ordförande i Operans vänner och deltog i föreningens stöd för Ystad-operans framgångrika verksamhet i Ystad.
Leif Björnberg deltog ofta i Sydskånska nationens olika aktiviteter och 1996 utsågs han till hedersledamot. Han var politiskt och historiskt intresserad och medlem i sällskapet Heimdall i Malmö.
Han deltog också gärna i Piratensällskapets olika arrangemang.
För familjen
Staffan Björnberg
När försäljningen av original-Granta sjönk satsade tidskriften på internationella utgåvor. Nu har upplagan gått från 50 000 till 100 000.
– Litteraturens framtid är global, konstaterar John Freeman.
Under hans tid som chefredaktör för Granta har upplagan stadigt ökat. Inte för den anglosaxiska utgåvan, som sjunkit från 80 000 exemplar till 50 000, utan i och med lanseringen av tolv nya editioner i världen.
– Nu ligger upplagan på 100 000, men inte på engelska, utan på japanska, turkiska, portugisiska och spanska. Tidskriftens framtid är internationell, det handlar inte längre bara om att sälja den till universitetsstudenter i USA.
Vad tjänar Granta på sina editioner? Pengamässigt handlar det inte om stora summor, det mesta av intäkterna går till de förlag i respektive land som ger ut dem.
– För oss handlar det mest om att vi får hjälp att hitta exempelvis svenska författare. Det hände direkt här med Lina Wolff, som vi kommer att publicera i vårt nästa nummer. Hennes text är fantastisk, lite märklig och en smula obehaglig.
4 portioner ris
1 päron
3 vitlöksklyftor
1,5 tsk torkad ingefära
1 msk vitvinsvinäger
3 msk kinesisk soja
2 msk socker
1 msk neutral olja
480 g renskav
en halv röd paprika
1 kålrabbi
75 g sockerärtor
100 g purjolök
salt och svartpeppar
1. Koka ris.
2. Skala och grovriv päron och lägg i en bunke. Pressa i vitlök och tillsätt ingefära, 1 dl vatten, vitvinsvinäger, soja och socker i bunken med päron.
3. Hetta upp neutral olja i en traktörpanna och bryn tinad renskav i 5 min.
4. Tärna paprika. Skala och skär kålrabbi i tärningar. Blanda paprikan, kålrabbin och sockerärtor i en skål.
5. Tillsätt marinaden i pannan med skav och låt puttra på medelhög värme i 5 min.
6. Skölj och strimla purjolök. Tillsätt purjon i pannan och låt puttra ytterligare 2 min.
7. Servera yakinikun med riset och salladen.
Det blir fint främmande idag, på första maj. S-ordförande Stefan Löfven talar klockan 11 i Lund och sedan klockan 15 i Malmö, Folkets Park.
Det kunde vara alldeles självklart att ordföranden förstamajtalar i Socialdemokraternas starkaste storstadsfäste. I ett Malmö som under Ilmar Reepalu drivit en näringslivsvänlig politik, i Löfvens anda, men nu står inför ett maktskifte som också riskerar att bli ett steg åt vänster. Eller två. Vilken plats kunde vara lämpligare, denna arbetarnas högtidsdag?
”Nästan vilken annan plats som helst”, konstaterade Svenska Dagbladets politiske kommentator Göran Eriksson nyligen (25.4), under Omar Mustafa-affären.
Han har en poäng – om syftet med förstamajtalet är att det ska vara okomplicerat och trevligt. A walk in the park.
För precis som Eriksson skriver så måste Löfven vara ”politisk akrobat” om han ska kunna undvika de ämnen som Mustafaaffären aktualiserade. Och som är ständigt aktuella här i Malmö:
Antimsemitism.
Islamofobi.
Och som den tidigare socialdemokraten Omar Mustafa sade på den presskonferens där han försökte bringa klarhet i vad som hände de där veckorna då han kom och gick i partistyrelsen och S gick ner sig i värderingskvicksanden, så vill Löfven ”hellre prata om jobb”.
Jobben är viktiga, självklart ska Stefan Löfven tala om jobb en dag som denna.
Men Malmö är en stad med judar som känner sig hotade och en antisemitism som tycks svår att rå på. Och en stad med en stor muslimsk befolkning. Här går det inte att inte låtsas om antisemitismen och islamofobin.
Vill Löfven vara riktigt angelägen idag så ska han tala om jobben, men inte nöja sig med det.
Utan ta plats i Malmö, på riktigt, och tala om jämlikhet och tolerans så att det hörs i hela stan.
